Tjörn Runt - varför är det så kul att segla?

  • 26 jan 2009

Ta del av 2008 års vinnares berättelse... "Det är nog för att det är roligare att vinna ju fler båtar som deltar och årets upplaga var väldigt speciell och svår där ens koncentration nivå ställs på ett mycket hårt prov."

Frustrationen måste övervinnas till förmånen av strategiska beslut när man tycker sig oerhört orättvistbehandlad, vilket man alltid tycker när vindar strömmar och konkurrenter inte uppför sig som man tänkt sig.

Vi, jag och min gast Leif ser även Tjörn Runt som ett mycket bra träningspass det är bara när man är riktigt fokuserad och inte vill ge bort en millimeter eller någon sekund under riktigt lång tid som man lyfter sig till högre nivåer inom sin segling man kommer närmare att bli ett med elementen och båten och det är en oerhörd skön känsla, det är just denna känsla som kräver så otroligt mycket tid på havet och därför så svår att uppnå men när den väl infinner sig är det värt all uppoffring.

Årets upplaga av Tjörn Runt började redan för oss när vi seglade på fel sida om ön Vannholmen förra året. Vi kämpade i hårda vindar och gjorde ett onödigt misstag men tyckte att det var en bra genomkörare mentalt och fysiskt så vi sa att nästa år läser vi även föreskrifterna så vi håller oss inom den tänkta banan.

Bra förberedelser viktigt

Vi har tränat en hel del i sommar med siktet inställt på det kommande Världs-mästerskapet 2009 i Starbåt som går av stapeln i Varberg första veckan i augusti så vi kom med en ny Starbåt och mycket bra segel och många träningstimmar i kroppen till årets upplaga.

Starten var som vanligt väldigt spektakulär. Vår taktik var att hålla sig intill land på den östra sidan i den mycket lätta vinden vi såg och misstänkte att vinden kunde dra lite extra efter denna sida. Ganska snart insåg vi att den av SSS tänkta startproceduren inte kommer att fungera med rådande omständigheter. De båtar som startade hann inte över startlinjen förrän det var nästa stargrupps tur att starta och de båtar som väntade på start måste gå in i det avlysta området tidigare för att kunna hinna starta i sin start. Så det slutade med att i stort sett tre stargrupper befann sig inom det område som var tilltänkt för endast den just startande gruppen.

Men även detta måste ses som en utmaning att hålla frustration och energiläckage borta och endast koncentrera sig på att förlora så få sekunder som möjlig efter det att ens startskott gått. I vårt fall så fick vi en hyfsad start och började gå i en underbåge mot första bron. Vi såg att några starbåtar gick bra väldigt nära land men vi hade ingen tanke på att gå ut första vänster. Självklart blev vi oroliga när vi separerade, vi höll kurs och gick under bron och därefter ut till vänster så vi kom på lovartsidan om Lilla Brattön.

Vi fick mötande bris när vi passerat bron och starbåten kommer verkligen till sin rätt i lätt dikt bidevind. Redan där hade vi en riktigt bra position och var före en mängd båtar som startat före och valt den högra sidan efter bron. Jag vill poängtera att det är inga självklara val utan mer en balansakt på slak lina av vilka vägval man gör och ibland har man ingen riktigt bra förklaring till varför man tagit vissa beslut. Det enda jag vet är att ju mer man seglar ju mer rätt blir det, så turen är väl lönen för det hårda jobb man gjort.

Vinden friskar i

Efter en ganska lång och oerhört frustrerande lättvindskryss i blekebälten och motorbåtssvall kommer äntligen en stabilare bris. Leif kan gå ut och inta den klassiska starbåtspositionen och vi kör för fullt, vi kan arbeta oss upp mot Åstol på de ganska kraftiga vindskift som kommer mer eller mindre regelbundet så vi håller vår position bland de mycket snabba och riktigt stora båtarna som har svårigheter att utnyttja vindskiften på samma sätt som oss.

På vägen mot Kyrkesund så förstår vi att vi måste vara absolut i topp och en kandidat till en seger så vi kämpar med full koncentration mot målet på den avkortade banan.

2:a Tjörn Runt vinsten

Med bra vind i ryggen ser vi målfartyget och att den bär de flaggor som markerar mållinjen och den avkortade banan och det är med en skön känsla vi skär mållinjen.

Av de Tjörn Runt som jag seglat var nog detta det mest krävande rent mentalt. Det mest spektakulära minne jag har från Tjörn Runt är nog när min taktiker på den Amerikanska 12:an Heart of America, Stellan Westerdahl, rekommenderar mig att kryssa genom Kyrkesund i 7-8m/s (bomkryss) med denna dinosaurie vilket vi då gjorde. Vi tappade visserligen den Svenska båten New Sweden med Thomas Wallin på kuppen men det var det värt. Stellans kommentar ”Mats, publiken måste få sitt”.

Vi kommer tillbaka

Min första seger var en verklig laginsats. Vi hade tränat och seglat Mumm 36:an tusentals sjömil med unga hungriga ungdomar inför vår satsning på Americas Cup i Nya Zealand med Jan Stenbecks Victory Challenge. Slutligen vill jag framföra ett stort tack till SSS och alla som arbetar med Tjörn Runt och att denna klassiker inom Svensk segling skall få leva kvar och växa till sig i sitt nuvarande koncept. Det är riktigt, riktigt bra…

Med bästa seglarhälsningar